tisdag 17 maj 2011

Vården, transporterna, pengarna

Jag läser om ambulanserna som inte kom i min morgontidning. Det är bra att det utreds. Absolut. Det betyder att något fungerar. Det måste vara ett väldigt svårt jobb att sitta där och avgöra vem som ska få en ambulans eller inte. Man kan förstås tycka att om en sjuksköterska ringer in och begär ambulans ska den skickas, man kan förstås också tänka att få har så stor möjlighet att på ett säkert sätt ta sig till sjukhuset själv som den som har en sjuksköterska med sig. Det är svårt. Vill vi ha fler ambulanser, bättre garantier? Kan det lösas enbert genom bättre rutiner och effektivisering? Eller måste vi avstå en smula från jobbskatteavdraget? Jag vet inte. Men det tål att tänkas på. Personligen skulle jag gladeligen slänga in hela slanten om Reinfeldt, Borg och de andra vill omfördela lite.

Vi åkte ambulans för 45 dagar sedan. Eller vi och vi, P. Från SÖS till Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Med en intrakraniell blödning i basala ganglierna vänster. Läs gärna den meningen en gång till. Så ser det ut helt kliniskt på ett papper. Så här var det. Jag är oerhört tacksam för att det fanns en ambulans just då. Jag vet inte om någon ute på stan hade nekats för det skulle finnas en kvar om någon som P behövde åka. Jag hoppas inte det men om så är det ett beslut som jag kan se rimligheten i. Det är inte enkelt.



Även när vården är skattefinansierad och ersättning finns att få kostar det med sjukdom. Vi väntar fortfarande på att vårt ärende ska behandlas av Försäkringskassan. Att jag och L ska få besked om att vi får den där ersättningen, tillfällig föräldrapenning för ett allvarligt sjukt barn som inte fyllt 18 år, som läkarna tycker att vi ska ha. Upp till 30 dagar kan ärendet ta att behandla. Det kunde varit värre. Det kunde ha drabbat någon fattig, eller någon rik utan buffert. Vi har sparpengar att ta av så länge. Vi klarar oss. Vi tappar bara några räntekronor. De pengar de vid beskattning hade kunnat ge statskassan är verkligen försumbara. Men hur fungerar det om man inte har sparpengar? Det är också värt att fundera på. Det och om vi vill ha det så.

Det är delvis en helt annan sak men jag undrar verkligen över hastigheten när SvD skriver att soldaten körts i ilfart. Hur snabbt är egentligen ilfart?

Till nästa PAL

4 kommentarer:

Anna Grahn sa...

Jag kommer inte ihåg hur lång tid det tog första gången vi fick TFP Allvarligt sjukt barn men i höstas begärde jag i mitten av december och fick pengarna i början av februari. Snarare 45 dagar än 30 och som du skriver, vi hade ju en buffert, men hur vanligt är det? Och hur mycket orkar man ringa och tjata när man vårdar ett allvarligt sjukt barn? Men som sagt, det är helt fantastiskt att det finns!

Martin sa...

30 dagar för beslut och två veckor för utbetalning låter precis som vad jag trodde. Ja när det gäller bägge föräldrarna gäller det sannerligen att ha bufferten.

Anna Grahn sa...

Kom på en annan sak bara som vi missat men hade tur med att få reda på - att man får ta ut TFP:n även på helgerna. Eller att man faktsikt SKA göra det. Hoppas ni har koll på det!

Martin sa...

Tack! Vi ska kolla upp det.